Dagens dikt
Kluddat torsdag, mars 23, 2006
|
Jag mötte en man igår, han kom gående över de smaragdgröna kullarna i Brösarp. Likt en ängel uppenbarade han sig framför mig, tryckte min hand och bad mig sitta ner. Han sade att han vandrat från Smygehuk, och att han kommit för att skratta mig i ansiktet. Jag ryggade tillbaka, men inom bråkdelen av en tiotusendels sekund fann jag mig liggande på marken med hans snövita kinder smärtsamt nära mitt anlete. Sakta, sakta förde han den närmare och närmare mig. Precis så nära att hans flabb näst intill snuddade vid min vibrerande nästipp. Sedan låg vi så i flera minuter, och bara andades. Och sedan skrattade han. Det var som om jag försvann för ett ögonblick, och när jag vaknade igen, då var han försvunnen. Jag tror mig ibland se honom komma gående på landsvägen, tycker mig ibland höra ljudet av hans varma luft mot min kind. Men han är borta, borta likt en vind.
Från Varan-Tv
0 Svar på “Dagens dikt”